ANDLIG VETENSKA…

ANDLIG VETENSKAP – FINNS DET? Del 15

Enligt förra avsnittet är förloppet av födelse, liv och död ett evigt kretslopp som varken börjat eller slutar utan ständigt pågått, pågår och ska pågå. Ytterligare en aspekt av evigheten! Dock inte den eviga verkligheten utan snarare en upp och nervänd, förvrängd och dålig kopia av densamma.
Ur vår begränsade synvinkel ser det bara ut som om den så kallade evolutionen/världen är något nytt och unikt och som ‘upptäcktes’ eller ‘uppfanns’ av Darwin, – en av medskaparna till materialismen, dvs uppfattningen att medvetande kan uppstå ur materia. Sten, lera, kvicksilver och vatten osv kan levandegöras. Denna nöt kan ingen knäcka och den kallas för ‘De Vises Sten’ och har gett upphov till den sk alkemin som går ut på att rätt blandning av materiella substanser skapar liv såväl som t.ex. guld.

Den eviga kopulationen mellan ande och materia, puruṣa och prakṛti kan materialisten varken acceptera eller begripa. Detta samspel mellan medvetande och materia är en grundprincip i den andliga vetenskapen och inte något som vi mänskor kommit på av oss själva. Endast genom information kan vi ta till oss detta principiella påstående, begrunda detsamma och påbörja den lekfulla, dödliga och dramatiska kampen mellan dessa två (dvs, medvetande och materia), eller någon form av andlig utveckling.
Förra avsnittets 311 biljoner 40 miljarder jordeår för ett kosmos uppkomst, varande och upplösning låter som vild fantasi men kan förklaras t.o.m. i detalj för den som så vill. Här ska vi inte gå närmare in på dessa fantastiska tal, utan gå vidare i de ämnen som omfattas i den mest auktoritativa av de vediska urkunderna, dvs Śrīmad Bhāgavata Mahāpurāṇam eller Bhāgavatam som den allmänt kallas. Denna urkund kallas också för ‘Guds Ordgestalt’, vilket givetvis är helt obegripligt men dock..

Vi påstod också att ett av ämnena i Bhāgavatam kallas för hetu som betyder orsak och att orsaken till vårt kosmos (liksom för ett oändligt antal andra universa) är just vi, dvs alla levande varelser som vistas i, plågas, njuter av och förundras över den materiella tillvaron. För vår skull skapas kosmos gång på gång i evig tid, enligt den andliga vetenskapen. I annat fall skulle våra ‘juveler’, dvs vi själva, sova i evigheters evighet. Genom tillkomsten av våra materiella höljen, kroppen och sinnet, får vi en möjlighet att frigöra oss från det pågående förloppet av födelse, liv och död. Den andliga sk vetenskapen tillhandahåller verktyg för detta ändamål, sägs det.
.
Ett skrivfel smög sig in i förra avsnittet. Ursäkta men det ska stå: ‘Han (dvs, guden Krishna) beskriver sig själv, och sina gärningar i Bhāgavatam och i många andra urkunder, såsom varande upphov till världsalltet och samtliga urkunder via sina närmaste lärjungar, alltså Världsskaparen Brahmā, den gudomlige siaren Nārada och den mångomtalade sk ordavataran Vedavyāsa och dennes lärjungar.’ Han är som sagt Krishna!

Hela detta materiella förlopp kommer alltså och går..
Varje människa kan inse att Jordens folkmängd ökar dramatiskt. För hundra år sen var inte detta något man begrundade och förfasade sig över.
I Bhāgavatam som funnits på Jorden i ca 3500 år står detta klart och tydligt som en följd av att många människor tror på Gud i form av Paramātman. Denna tro och denna gudsaspekt finns i de stora världsreligionerna (hinduismen och de semitiska religionerna), medan t.ex. buddhismen och taoismen inte är teologiska utan enbart filosofier i sina generella former. Den som alltså tror på religionernas Gud återföds som människa, därav den ständigt växande befolkningen, medan materialisterna inte kan räkna med återfödelse som människa, enligt de vediska urkunderna, inte minst den förnämliga Bhāgavatam. Som människor har vi en fri vilja, vi kan slå på strömbrytaren till en andlig väg, bryta den eller hålla den avstängd. De otaliga mängder av olika livsformer som vistas i vårt kosmos har begränsade och ofta inga möjligheter till dylika val. Att födas som människa är en stor sak, – en nåd till andlig utveckling och frigörelse, -förutsättningar som vi på ett eller annat sätt meriterat oss för. Dessa resonemang förs kring hetu eller orsaken till vårt kosmos. Förutom den ständigt accellererande befolkningstillväxten ser vi också vissa mer eller mindre hotfulla paradigmskiften som t.ex.: krig, våld och naturkatastrofer minskar inte, ej heller mijöförstöring och utrotning av fler och fler djurarter, de stora nationerna Indien och Kina har släppt sina traditioner och satsar mer och mer på global ekonomi, politiker blir inte hederligare med tiden, präster och vises inflytande minskar till förmån för maktens män och de välbärgade.
Saker och ting blir med andra ord sämre och sämre på Jorden med smärre variationer av upp- och nedgångar.
Människan förmåga till materiella uppfinningar ökar däremot med ty åtföljande problem med återvinning och sopor. Det är liksom meningen att människan ska inse att jordelivet inte är någon dans på rosor, inte ens ett normaltillstånd,- hon ska därmed inte längta efter återfödelse, inte heller efter döden, utan till ett bättre liv, – ett bättre liv än vad t.o.m. religionerna erbjuder, ty dessa leder enbart till förnyad återfödelse som människa till ett liv på Jorden. Likväl jagar vi alla lyckan just här på jorden, som att den finns bara vi hittar den. Dessutom finns denna möjlighet men inte med hjälp av yttre åthävor, utan snarare genom att dedicera all aktvitet till gudomen.

En av ‘professorerna’ i den andliga vetenskapen, Jiva Gosvami, hävdar att insikten om likheten mellan människans medvetande och det gudomliga medvetandet (brahman) är det första steget i den andliga vetenskapens tillväxt. Andra steget innebär insikten om att människans medvetande är en mycket liten bråkdel av brahman och att människans medvetande är beroende av detta brahman. Brahman kan översättas till ‘gestaltlöst gudomligt medvetande’ och som en slags energiutstrålning från den Enastående Gudspersonligheten som är Krishna.
Att nöja sig med den gestaltlösa utstrålningen i föreställningen att man på så sätt blir identifierad med Gud, eller att i bön och meditation hänge sig åt Paramātman leder visserligen till att man återföds som människa, och intet mer. För många synes detta stort. För oss i Skandinavien kan det synas skapligt med blöjor, dagis, förskola, utbildning, giftermål, barn och familj, yrke och karriär, musik och kreativitet, utveckling, mognad och fullbordan men icke desto mindre: födelse, liv och död! För att vi inte ska förgapa oss alltför mycket i människolivet finns dessutom de fyra yugas eller de olika tidsåldrar som regelbundet avlöser varandra under en så kallad kalpa. Vi befinner oss sannolikt i kaliyuga just nu mot bakgrund av det långsamt ökande eländet på planeten. Om vi nu befinner oss i kali (grälets tidsålder som den mörka tidsåldern också kallas) så ska vi lämna tron att det blir bättre på Jorden om 50 eller 100 år.

Hetu betyder alltså orsaken till vårt kosmos och den orsaken är vi levande varelser. I stället för att sova i tid och evighet får vi en möjlighet att stiga av tåget av födelse, liv och död, – varje gång vi blir människa vill säga! Världsskaparens uppdrag är att ge oss våra höljen så att vi kan ta oss ur dem!
Siaren Śuka, Vyāsas son,uttalar sju strofer där de olika ämnena beskrivs i syfte att betona det tionde ämnet som handlar om Krishnas ‘födelse‘ på jorden, Hans lekar, följeslagare och olika gärningar. Śuka menar att dessa ämnen bör studeras, annars finns det risk för att man ska uppfatta Krishna som en vanlig person utrustad med utomordentliga egenskaper.
Krishna säger t.ex. själv i Gītā IX. 11:
avajānanti māṁ mūḍhā, manuṣīṁ tanum āśritam I
paraṁ bhāvamajānanto, mama bhūtamaheśvaram II11II

Dårar smädar mig som mänska,
förstår inte min sanna form,
som den yttersta kärleken,
och min natur som allmaktsgud

Inte bara Gud Själv smädas, utan även gudsinriktade personer av de okunniga, medan religiösa fanatiker och fundamentalister också bekämpar varandra inbördes (t.ex. kristna och muslimska fanatiker eller extremister), vilket ger hypotesen att deras tro grundar sig på självbedrägeri (kaitava).
Jesus Kristus smädades till döds som alla vet. Krishna utsattes för åtskilliga mordförsök av särskilt utsedda demoner, vars ledare, Kamsa, fick höra att han skulle dödas av ett barn som, efter att Kamsa i blindo och dödsskräck låtit döda ett tusental småbarn, – visade sig vara Krishna som också befriade folket och demonen själv genom att döda hans kroppshölje.
De nio övriga ämnena handlar också om Krishna i grund och botten, fast egentligen betydligt mer om Hans krafter.
Hela Bhāgavatam handlar om dessa tio ämnen. Vi har beskrivit nirodha och hetu, alltså upplösningen och orsaken. Vi ska i nästa avsnitt kortfattat beskriva något om sarga och visarga, dvs den primära och sekundära skapelsen, för att sedan lämna övriga ämnen åt den intresserade läsaren, – att själv ta reda på i sin ‘andliga forskning’. Tobynitai

One thought on “ANDLIG VETENSKA…

  1. Du som inte tror att jag läser din blogg . Det har jag just gjort Och tycker att det är jättebra och jättesvårt..! Puss H

    Skickat från min iPhone

    6 maj 2013 kl. 09:51 skrev tobynitai :

    > >

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s