ANDLIG VETENSKAP – finns det? Del 8

 

 

ANDLIG VETENSKAP – FINNS DET? DEL 8

 

Andlig vetenskap finns, tror Tobynitai, men går inte att helt bevisa och alla försök i den vägen är därmed dömda att misslyckas pga av vår benägenhet för tvivel på fenomen som inte kan vägas och mätas. Denna omständighet – tvivlet – är källa till allt lidande, enligt somliga av de vediska stroferna!

 Den eviga gnistan i allt levande kallas atma eller purusha, eller  ädelstenen(mani; eng. money) som sover i dubbla isoleringsceller, dels det yttre, helt förgängliga materiella fängelset, dvs kroppen, dels sinnet, ’hjärtat’ eller mentala funktioner. ’Sover’ i det hon tror sig vara dessa ytterhöljen, dvs den sekundära kroppen och den inre isoleringscellen ’the mind’ (manas) eller antahkaranam (det inre redskapet) som har funktioner av ego, samordning mellan impulser och intryck utifrån och inifrån samt känslomässiga och intellektuella funktioner. På sanskrit finns det många olika namn både för kroppen och sinnet. Idag tenderar bägge dessa strukturer att bli ett, dvs den materiella energin får svara för både kroppen och sinnet, i det att de mentala funktionerna reduceras ner till neurologi.

Medvetandet som har förmågan att spegla sig självt skulle inte kunna göra detta om medvetande vore en enbart neurologisk process. De neurologiska processerna speglar sig liksom i och reflekteras och översätts eller reläas från ett, redan innan (hjärnan fanns), befintligt medvetande. Dylika filosofiska reflexioner förbiser hjärnforskningen som på sina egna vägar inte förmår hitta nyckeln till liv och medvetande, dvs ’den sovande juvelen’, utan letar i biokemin och annat förgängligt material. I brist på bättre utgår man ifrån att den materiella fysiska energin är förälder till medvetandet som då också tar slut när den materiella energin är slutkörd,  dvs du lämnar inte kroppen när du dör utan dör helt och hållet s.a.s

Sinnet eller antahkaranam kallas omväxlande för buddhi, chittam eller manas. Denna ytterligt sinnrika och skapade konstruktion kan mest liknas vid en mycket avancerad dator, vars ’mångmiljardterabyte-kapacitet’ samtidigt kan få plats i en encellig, fysisk organism, vilken sistnämnda då begränsar datorns kapacitet. I en människokropp hamnar ‘datorn och juvelen’, som bildar en enhet, på gränsen mellan den materiella energin och den rent andliga energiform som juvelen består av. Denna enhet kallas för jiva, ungefär ’levande varelse’ och omfattar ’allt som rör sig’ (calam) till skillnad från den rena fysiska energin som ’inte rör sig (acalam). Människan är den mest avancerade jivan på vår planet i det hon från sin gränsposition eller jivashakti kan slå på eller av strömbrytaren till en andlig (andligt vetenskaplig) väg. Hon kan alltså välja. Därmed inte sagt att människan är den högsta eller mesta avancerade jivan i vårt kosmos.

 Sinnet, hjärtat eller antahkaranam är till sin natur utåtriktat och använder de fysiska och mentala (subtila) sinnesorganen för att avnjuta den yttre och inre tillvaron eller sinnesobjekten. Ju längre från sig själv (dvs, atma) en jiva är, desto mer identifierar hos sig med sina två ’ytterhöljen’, – kroppen och  sinnet,  och i proportion härtill söker hon lyckan via sinnesorganen, – dock mot alla odds så att säga, i det att hennes innersta själv (atma) inte kan tillfredsställas av materiell eller förgänglig energi annat än högst tillfälligt. Så ju äldre kroppen blir desto svårare blir det att hitta lyckan via sinnesorganen (av naturliga skäl alltså). Vägen ut ur detta typiskt mänskliga predikament går i stort sett ut på att vända sinnets benägenhet att gå utåt inåt. Inåt mot vadå? Du pratar väl om yoga och meditation nu, – eller vad?

Så, inåt mot som sagt vadå? Mot det  jättelika ‘ingenting’ som filosofierna från avataran Gautama Buddha (ca 500 f.Kr) och Shankaracharya ca 500 e.Kr? Buddhas ’ingentinglära’ som säger att den eviga verkligheten inte finns och/eller Shankaracharyas ’advaitavada’ dvs läran som säger att den eviga verkligheten finns men innehåller ingenting. Det är mot dessa två jättefilosofier som vi ska vända vår håg, eller vad? Miljarder människor tror på dessa läror, de övriga miljarderna tror på religionerna inklusive naturvetenskapen eller den materiella religionen. De sistnämnda lärorna är till stora delar utåtriktade via sinnesorganen och hittar lyckan i gemenskapen inom den egna organisationen och/eller den ena efter den andra naturvetenskapliga upptäckten som lovar lycka och välstånd.

Få inser att både buddhismen och taoismen m.fl. är ateistiska läror som erbjuder den enskilde att uppleva sig själv (människan) som ’kronan på verket’, som gud eller som enhet och identitet med världsalltet. Stolthet och självcentrering är konsekvenser av dylika läror. Tacksamhet, ödmjukhet, maktlöshet och kapitulation, ansvar och ärlighet får stå tillbaka till förmån för de fyra konstruktionsdefekterna (bhramadi) som vi beskrev tidigare (del 2). Därtill kommer den sk hridyagrantha eller ’hjärtats knut’ som i väst kallas för de sju dödssynderna medan i öst kallas de för ’hjärtats sex fiender’ så när du ska vända sinnet inåt möter du dessa ’vapendragare’ för sinnesnjutning, dvs 1) ego (ahamkara) och 2) stolthet (matsara) som tillsammans bildar Mr eller Mrs Ha Rätt; 3) begär efter lust (kama) och 4) habegär (lobha) som tilsammans formar Mr eller Mrs Må Bra samt 5) okunnighet (avidya) och 6) frustration/ilska (krodha) som utgör ’Den Dumma Ilskan’,  – det yttre försvaret mot kritik gentemot Ha Rätt och Må Bra.

Inte underligt att världen ser ut som den gör, kontrollerad och styrd som den är av människan, kan man tycka! Det är upp till den enskilde individens eget ansvar och ärlighet att försöka ta sig ur eller vilja bli kvar i omloppet av födelse, liv och död. Lusten att leva är en medfödd instinkt hos allt levande, enligt Patanjalis Yoga sutras. Andlig utveckling är inte heller en fråga om att ta livet av sig. Däremot kan man se andlig död som ett slags självmord, medan vanliga (fysiska) självmord helt enkelt anses som ‘illegala’ enligt de vediska urkunderna, i det vi i strikt mening inte ens äger vår egen kropp.

 

Den andliga vetenskapen säger inte enbart att vi måste vända sinnet inåt för att frigöra oss ur de två fängelserna. ’Kunskap om världen enbart leder till stort mörker’, ’men kunskap om evigheten enbart leder till ett ännu större mörker’, säger t.ex. Isha-upanishaden,  ’medan kunskap om bägge är det som hjälper’. Att sätta sig med benen i kors och begrunda evigheten i form av ingenting, tomhet och odelbarhet leder till ett stort mörker, eller, som Bhagavatam påpekar på många ställen: ’tvärstopp i fråga om andlig utveckling’! Kan man vara tacksam och ödmjuk inför ’ingenting’. Jo, allting är ju samma sak som ingenting, osv ordvrängning. Så världsalltet är samma sak som ingenting och någonting väldigt stort att bli ödmjuk inför? Nej, verkligen inte men om där funnits någon for av överordnad intelligens som kontrollerar vårt öde, våra handlingar, vår födelse, vårt liv och vår död, ja då skulle man kunna tänka sig bli lite mjuk inför sitt öde, kanske få lite kontakt, vägledning och styrka. Det är detta, dvs överordningen  som Bhagavatam och många andra vediska urkunder påstår att det finns och vill informera om. Utforskningen av detta överordnade medvetande är det som kallas ’sanatana dharma’ eller vår andliga vetenskap och som för varje individ innebär andlig utveckling ’på riktigt’. Bhagavatams 18000 strofer beskriver själva vetenskapen och när det gäller det gudomliga medvetandet så beskrivs det som en andlig trefaldighet som bara mycket avlägset men dock påminner om den kristna religionens heliga trefaldighet.

Vi ska beskriva just den strofen i nästa del innan vi ger upp hoppet om att den andliga vetenskapen kan beskrivas, utan att man första har erfarit en del av densamma. Mvh tobynitai

ANDLIG VETENSKAP – FINNS DET? DEL 7

 

ANDLIG VETENSKAP – FINNS DET? DEL 7

 

Vediska urkunder som innehåller ’andlig vetenskap’, dvs vårt ämne, använder sig ibland av det synliga för att antyda det osynliga, transcendentala eller översinnliga. Det som syns, hörs och märks på olika sätt är religionerna, deras krig och inbördes konflikter som på något utkristalliserat sätt innehåller ingredienser av den andliga vetenskapen som dock  inte kan organiseras, eftersom den tillhör evigheten, – i motsats till religionerna. Dessa organisationer präglas uppenbarligen av till visshet gränsande tro, – en tro som man i många fall gärna går i döden för. Dessa fenomen är synliga och påtagliga. Enligt en andlig princip är det oförenligt att älska gud och samtidigt hata människor, djur eller natur. Begrepp som etnisk rensning, hedersmord och terrordåd har ofta religiösa övertoner och handlar om uteslutning som är ett typiskt mänskligt fenomen. Vi människor har stor förmåga att utesluta varandra ur olika sammanhang, inte bara religiösa, utan även politiska, sociala osv. Dessa typiskt mänskliga processer är högst påtagliga och hör inte till den andliga vetenskapen som är till för alla, saknar bedrägeri och finns nedtecknad i den vediska Bhagavata Puranam eller Bhagavatam som vi nämnt några gånger som den förnämsta ’shabda pramana’ eller den mest ’omänskliga’ (apaurusheya)informationskällan till den andliga vetenskapen. Slutsatsen blir att de urkunder som översätts av och förändras av människor på sikt dräneras på det andligt vetenskapliga till förmån för det mänskliga tillrättaläggandet som blir mission och religion.

Alla religioner innehåller för övrigt inslag av den andliga vetenskapen eller gemensamma nämnare såsom tro, hopp och kärlek, lovprisning, tacksamhet, ödmjukhet, god etisk livssyn osv.

Även vår förnämliga Bhagavatam som är en kommentar till Mahabharatam och Brahma- eller Vedantasutra har blivit religion, mission och organisation i och med ISKCON som startade för ca 40 år sedan och betyder the International Society of Krishna Consciousness. ISKCON har översatt de andligt vetenskapliga urkunderna till otaliga talspråk världen runt. Den populära Bhagavadgita t.ex., som utgör ca 700 strofer av det jättelika nationaleposet Mahabharatam på 100000 strofer,  har den anspråksfulla titeln ’Bhagavadgita Som Den Är’. Redan titeln är kaitava eller ett bedägeri.  ISKCON har också sedan tillblivelsen lämnat den andligt vetenskapliga principen om icke-mission som t.o.m. beskrivs i Gita. Man predikar i stället vitt och brett världen runt. Många av Tobynitais vänner tillhörde icke desto mindre en gång ISKCON så det är inte människorna vi talar om eller kritiserar, utan the ’Mission Impossible’, dvs  det ovetenskapliga i att pådyvla någon annan sin egen övertygelse om gud och evigheten. Säger man ’Krishna’ i Sverige så reagerar de flesta människor negativt och vill inte höra mer.

Tidigare nämnda advaitavada eller opersonlighetsfilosofin har miljoner anhängare världen runt, trots att det är ca 1400 år sedan Shankaracharya (Shivas avatara) presenteradefilosofin i syfte att matcha och kontra Buddhas ’ingentingfilosofi’ (Shunyavada), som avsåg och tog makten från det missbrukande prästerskapet, – brahmanerna, genom att ifrågasätta urkunderna. Shankaracharyas uppdrag var dessutom att locka tillbaka människorna till vedas, framför allt då till puranas som kan studeras av alla. Bhagavatam, Mahabharatam och Brahmasutra m.fl. är de förnämsta urkunderna kring den sk bhedaabheda-vada (’skild icke-skild filosofin) som med avseende på den andliga vetenskapen har ’personligheter i evigheten’ som på ett obegripligt (acintya) sätt är samtidigt skilda och åtskilda från människans atma eller slumrande andliga gnista. Denna gnista eller ’juvel’ (mani) eller atma (’det som bär den som går’) har egenskaperna och funktionerna av ’sann kunskap (sat), rent medvetande (chit) och gudomlig sällhet eller lycka (ananda), samtidigt som den är betingad av den materiella och sekundära energin i tron att den är kroppen och/eller psyket och personligheten. Denna slumrande tillvaro utgör grunden till all rädsla i det att förgängligheten i det materiella ständigt grinar oss i ansiktet. Ingenting- och opersonlighetsfilosofierna hävdar att kontakten med atma eller ens innersta själv, liksom bakom innehållet i medvetandet är den ultimata lösningen eller upplysningen, tillika med identifikationen mellan en själv och alltet (ev. gud), illusioner som kullkastas av personlighetsfilosofin som presenteras i Bhagavatam m.fl vediska urkunder.

Man kan säga att Bhagavatam presenterar ytterligare tre andligt, vetenskapliga begrepp eller aspekter av det gudomliga, – åtskilda men icke okommunicerbara, andliga enheter i relation till de levande varelsernas atma, varav sistnämnda består av samma andliga kvaliteter som de tre aspekterna, – fast i oändligt mycket mindre omfattning, – jämförbart med en solstråles förhållande till solen, dvs ljus och värme men inte ens i närheten av solljuset och solvärmen. Detta kan upplevas som oroväckande eller hotfullt i det att en människa kan avsky och t.o.m avundas en eventuell levande gud, – det centrala i den vedisk-andliga vetenskapen! Mvh Tobynitai

 

 

ANDLIG VETENSKAP – FINNS DET? DEL 6 (repetition)

Det verkar som om vi bör diskutera och förklara en del begrepp innan vi går vidare. Vi kan börja med sanskrit eller ’samskrta’ som betyder ’det elaborerade’, ’upphöjda’ eller ’perfekta’ och anses uppkomma ur ljudvibrationen aum. Detta sistnämnda ’mahavakyam’ (stora ord) har vi tidigare berört som ljudvibrationen bakom det hebreiska ’amen’,  men som i själva verket betyder oerhört mycket mer, – t.ex. vakenheten, drömmen och den drömlösa sömnen, Brahmaa, Vishnu och Shiva för att nämna ett par betydelser. Mandukhya-upanishaden t.ex. utreder mycket kring vaka, dröm och sömn och dessa tillstånds samband med AUM. Här finns goda engelska översättningar. Inte förrän 1950 konstaterae västerländska forskare att drömmen är ett eget, mycket viktigt sinnestillstånd tillstånd som lätt kan rubbas genom droger av olika slag.

Alfabetet eller tecknen kallas ’devanagari’ betyder ungefär ’gudarnas stad’ och associerar till det språk som talas i ’himlavärldarna’. Många språkforskare betraktar sanskrit som vilket språk som helst och anser att det har talats av olika folk och uppkommit i en eller annan asiatisk provins. Dylik vetenskaplig information kommer och går.. Sanskritalfabetet börjar med ‘a’ och slutar med ‘ha’. Ordet för ego på sanskrit är en härledning från alfabetets första och sista ljud (inkluisve en tonlös ljudvibration, alltså aham.

 Varför vedas skrivs på sanskrit förklarar inte språkforskarna, däremot vet man att det fanns en sk vedisk sanskrit som var något enklare och annorlunda jämförd med den sk klassiska sanskriten som kom senare. Under tiden från satyayuga (sannningens ålder, ’guldåldern då alla varelser förstod allting och levde i total harmoni och lycka) via tretayuga till slutet av dvaparayuga (då den andliga vetenskapen blev mer fördunklad), – på den tiden uttrycktes alla urkunder oralt i traditionen av sanatana dharma (den eviga ordningen), eftersom människans minne var av en helt annan kaliber än idag, under den sk kaliyuga (den mörka tidsåldern), i det hon då kunde omfatta tusentals strofer innantill och överföra dem i den successiva traditionen av lärare och elev, generation efter generation. Någonstans här för bortåt fem tusen år sen började (kaliyuga) minnet svikta och man nedtecknade devanagari, grammatik och sskriftspråk. Vid den här tiden befann sig Krishna och tusentals av Hans eviga följeslagare på jorden. De deltog i ett omfattande krig som beskrivs i eposet Mahabharata, i vilket verk också Bhagavad Gita ingår som en liten del. Det är möjligt att Krishna och några av hans följeslagare bidrog till skapandet av skriftspråket, eftersom de påverkade alla aspekter av tillvaron i Indien såsom politik och regering, ekonomi och handel såväl som språk och kultur. Efter kriget försvann Krishna från jorden. Förvirringen och sorgen blev stor även bland astronomerna som kalkylerade tiden, – många av dessa människor följde med upp till Himalayas och de som blev kvar vid hovet tappade eventuellt alla koncept kring tideräkningen. Så när dvaparayuga tog slut inleddes kaliyuga eller den mörka tidsåldern och ingen visste längre hur den tidsperioden skulle kalkyleras. Därför råder oenighet än idag gällande sk vedisk tideräkning. Somliga anser att vi har ca 428 tusen år kvar av kaliyuga, vilket innebär att människan gradvis tappar all förmåga till empati och andlighet till förmån för makt och pengar samtidigt som alla sjukdomar och naturkatastrofer ökar tillsammans med jordens folkmängd. Andra anser att vi befinner oss ca 300 år in i en ny dvaparayuga, vilket ju för vår del vore bättre i det att människans andliga tillväxt i så fall skulle vara på bättringsvägen. Om inte denna oenighet rått skulle kanske vedisk tideräkning gälla över hela planeten i stället för som nu en hel del olika tideräkningar med den gregorianska som börjar med noll vid Jesu födelse som den populäraste och mest utbredda.

Hur som helst nedtecknades urkunderna på sanskrit vilket innebär att texterna är så gott som helt fixerade vid den ursprungliga ordalydelsen sekel efter sekel, vilket inte gäller några andra, yngre urkunder på jorden, vars språk också talades och därmed förändrades liksom texterna.

 

Bevis 3.

Detta, dvs det perfekta språket kan betraktas som bevis nr 3 i det att den andliga vetenskapen har ett hållbart, vetenskapligt och systematiskt språk, större än några andra språk på jorden. Alltså det upphöjda, elaborerade och perfekta språket sanskrit. Alla vetenskaper ståtar med ett eget språk, inte minst naturvetenskapen som idag kanske är den största ’religionen’ i världen, ty även naturvetenskapen är baserad på tron på mätmetoderna och slutsatserna, vilka är mer eller mindre tydliga förlängningar av de defekta sinnesorganen, tillsammans med logik och beprövad erfarenhet eller information.

Naturvetenskapen och den andliga vetenskapen skiljer sig åt vad gäller det man fäster sig vid eller uppmärksammar, mäter och utreder. Naturvetenskapen ägnar sig således åt sådant som kan mätas på längden, bredden och djupet, det som kan vägas i ytterligt små och ytterst stora mängder, hur dessa atomer, molekyler och andra enheter kan analyseras, sönderdelas, blandas och samordnas i olika kategorier, t.ex. gener, kromosomer och DNA-spiraler. Naturvetenskapen producerar enbart materia i form av instrument, datorer, maskiner, mediciner osv.

Den andliga vetenskapen betraktar allt detta som ’maya, som ordagrant betyder ’det mätbara’ och som också  sönderfaller och förändras, är skapat och därmed sekundärt. Detta kallas också ’samsara’ eller ’det sammanflutna’, ’det ihopsatta’, vars tillkomst (sarga och visarga) beskrivs på helt andra sätt än av t.ex. materialismen eller darwinismen som anses vara naturvetenskapliga förklaringsmodeller till kosmos uppkomst, där människans medvetande anses vara fött ur materia eller kroppen, trots att kroppen blir materia när människan lämnar densamma, och trots att man inte kan förklara ingredienserna, elementen och substanserna, och trots att många ’utvecklingssteg’ i evolutionen fortfarande finns kvar. T.o.m. kyrkan tror på den naturvetenskapliga modellen i det hon säger: ’Av jord är du kommen…’ osv. Kanske skulle hon hellre säga: ’Av ord är du kommen…’ mer i likhet vediska formuleringar kring ljudvibrationer som t.ex. Hari om tat sat!  

Mvh tobynitai